Hans Christian Andersen

H.C. Andersen föddes den 2:a april 1805 i Odense, Danmark. Han var en Dansk författare som skrev sagor, romaner, reseberättelser, dikter, teaterpjäser och en självbiografi, men har var mest känd för sina sagor. Han skrev 152 sagor och dessa är översatta till fler än 100 språk. Andersen växte upp under fattiga förhållanden, han blev tidigt faderlös och saknade även lekkamrater. I sin ensamhet läste han eller fantiserade och spelade dockteater, Andersen drogs tidigt till teatern. Han lyckades dock aldrig riktigt som skådespelare, inte heller hans författarkarriär fick någon lysande start. Men H.C. Andersen gav inte upp, 1835 fick han sitt genombrott med reseromanen Improvisatören. Samma år kom de första sagorna i samlingen "Eventyr fortalte for Børn". Genom dessa sagor blev Andersen den förste stora skaparen av konstsagan, som till skillnad från folksagor har en namngiven upphovsman.

H.C. Andersens sagor visade på stor variation. Han skrev skämtsagor som Lillklas & Storklas och Dummerjöns, spelade på satir och ironi i Kejsarens nya kläder och visade på medkänsla och social patos i Flickan med svavelstickorna.

En av de sagor man kanske främst förknippar med H.C Andersen är berättelsen om Den fula ankungen. Den handlar om en ankunge som blir retad för att den är så ful, men sedan visar det sig att det är en vacker svan. Denna berättelse speglar Andersens liv då han själv var retad och utstött under sin uppväxt men blev sedan en duktig författare. Berättelsen om Den fula ankungen fick jag, och säkert många fler, höra i tidig ålder och fick då förklarat att bokens budskap var att man inte ska döma någon efter utseendet. Boken speglar verkligen detta budskap på ett tydligt och berörande sätt.

"En kyss är inte att synda, om man tycker riktigt mycket om varandra" - Hans Christian Andersen